Resumé av Zoyas sista valpning

Senaste inlägget var från när Zoya var konstaterad dräktig. Det som hände sedan är väl något som alla uppfödare ska vara med om någon gång, tyvärr. Valparna föddes den 18 april och förlossningen gick bra. Hon hade vad jag trodde var eftervärkar. Valparna dog, en efter en. Jag åkte in med Zoya och slog en plåt och det visade sig att hon hade kvar valpar och en satt som en propp. In till Gammelstad på påskafton för kejsarsnitt. Den av valparna som legat som en propp var givetvis död, men den andra levde. De fick däremot inte igång kuvösen så jag fick gnugga och hålla valpen varm. Jag trodde att det värsta skulle vara över, men de kommande dagarna var än värre. Zoya fick feber, åkte in med henne igen, men fick ingen egentlig hjälp. Mjölkstockning trodde de. Jag fick tag i Maria Strömbäck Kristo som hade en tik som hade valpat på påskafton. Självklart fick jag komma med de två valpar som ännu levde. På vägen dit stannade jag på Djursjukhuset igen för att få antibiotika i spruta + galastop. Diva, den fantastiska schäfertiken som fått valpar hos Maria, tog sig an den nya telningen inom 10 minuter och sedan fick obehöriga hålla sig på avstånd.

Zoya och jag åkte hem för att försöka kurera henne. Hon blev sämre och sämre och tempen gick ned till under 38. Jag ringde Djursjukhuset och vi fick komma direkt. De befarade att inre organ höll på att stänga ned. NU först ställde man korrekt diagnos! Livmoderinflammation där livmodern spruckit och orsakat bukhinneinflammation. Prognosen för bukhinneinflammation på hund är inte goda och jag bölade som att det inte fanns något slut när jag lämnade henne för operation. De gav mig inte stora förhoppningar att hon ens skulle klara operationen. Nu gjorde hon som tur var det och låg inne en vecka på Djursjukhuset i Gammelstad. Hon klarade sig och det är det viktigaste, men det kostade långt mer än försäkringen täckte.

Hur kommer det sig att man inte tar bort livmodern på en äldre tik där en valp legat och pressat under en längre tid? Det kan jag ju tycka är märkligt. Att man sedan trots flera återbesök inte ställer korrekt diagnos gör inte saken bättre.